Strategier för att få ut energi genom att bryta ner cellulosa (och andra "fibrer"):


1.LÅÅÅNGT tarmsystem:

Denna strategi används av många växtätare, eftersom det ger ökad möjlighet att spjälka de svårnedbrytbara fibrerna. Exempel på djur som använder denna strategi är kossor, får och hästar


2. Framtarmsjäsare:

Lever i symbios med mikroorganismer (bakterier och encelliga organismer) som kan spjälka cellulosa (och andra “fibrer”). Spjälkningen sker framför (före) tunntarmen, därav namnet. Syftet med mikroorganismernas spjälkning är att få ut energi. Eftersom detta sker anaerobt (utan syre) är den energiutvinnande processen en “jäsning”. Resultat av spjälkningen är bl a små, korta fettsyror, vilka är en viktig näringskälla för dessa djur. Exempel på framtarmsjäsare är

kossor, får, getter, flodhästar, kameler, känguru, koala








Bild 1: En “ciliat” från våmmen hos ko!

http://www.djur.cob.lu.se/Svar/Foda.html#matsmaltning-cellulosa-bakterier-fyra-magar-grovtarm-blindtarm



3. Idissling:

Strategin innebär att djuret “stöter upp” födan och tuggar den igen. Detta ger ökad möjlighet för mikroorganismernas enzymsystem att spjälka de svårnedbrytbara fibrerna. Många framtarmsjäsare (men inte alla!) idisslar.

Exempel på djur som idisslar är: kor, får, getter, älg, rådjur, giraffer och kängurur












4. Baktarmsjäsare:

Lever i symbios med mikroorganismer (bakterier och encelliga organismer) som kan spjälka cellulosa (och andra “fibrer”). Spjälkingen (“jäsningen”) sker bakom (efter) tunntarmen, därav namnet. Upptaget av näring får då ske i tjocktarmen, vilket är mindre effektivt. Exempel på djur som använder denna strategi är hästar, elefanter (stor tjocktarm!), kaniner, koalor (stor blindtarm!).


5. koprofagi:

Innebär att djuret äter sin egen avföring. På så sätt får födan passera två gånger genom tarmsystemet, vilket ger enzymerna ökad möjlighet att spjälka de svårnedbrytbara fibrerna.


Hardjur avger två typer av avföring. Mjuk avföring bildas i blindtarmen (cecum) och ätes upp direkt, då den lämnar anus. Den är rik på vitaminer och proteiner. Kaniner, troligen även andra hardjur, drabbas av näringsbrist, om de inte får tillfälle att äta mjuk avföring. Mjuk avföring tuggas inte. Den kan hos vissa arter vara omgiven av en kapsel av intorkat slem. Kapseln skyddar avföringen från magsäckens saltsyra, vilket gör att mikroorganismerna inuti kapseln inte dör. I stället kan de fortsätta att bryta ned avföringen till små molekyler, som när kapseln brutits ner i tunntarmen, kan tas upp genom tarmens vägg. Hård avföring bildas i grovtarmen (colon) och innehåller betydligt grövre material än den mjuka.


Exempel på djur som använder denna strategi är: Harar och kaniner,