Blodgrupper, enl ABO-systemet och Rh-systemet:

Blodgrupper bestäms av närvaron/frånvaron av s k “antigen” på ytan av de röda blodkropparna. “Antigen” är något som genererar antikroppar.

I fallet med blodgrupper enligt ABO-systemet är det två olika proteiner, “A” och “B” som avgör vilken blodgrupp man är.

Blodgrupp A: Har antigen “A” på ytan

Blodgrupp B: Har antigen “B” på ytan

Blodgrupp AB: Har antigen “A” och antigen “B” på ytan

Blodgrupp 0: Saknar antigen på ytan

I fallet med blodgrupp enligt Rh-systemet är det närvaron/frånvaron av ett protein som kallas “Rh-faktorn” som avgör blodgrupp. Har man detta antigen på ytan av sina röda blodkroppar är man “Rh⁺”. Saknar man detta antigen är man “Rh^-”.

Dessa två system är det vanligaste sättet att ange blodgrupp! Man kan alltså vara en av åtta olika tänkbara blodgrupper, eftersom blodgrupp A kan innehålla individer som är både A⁺ och A^- !

Att ge/få blod:

Det viktiga att komma ihåg är att ett visst antigen ALDRIG får träffa på “sin antikropp”!

Exempelvis får inte “antigen A” träffa på “antikroppar mot A”. Det som kommer att ske då är att blodet kommer att klumpa ihop sig (“agglutinera”). Om detta sker inne i en persons blodkärl finns risk att det blir stopp i cirkulationen, vilket kan vara livshotande!

-Vem kan ge till vem?

När man ger blod, så är det röda blodkroppar (med sina antigen!) som man ger bort.

Dessa röda blodkroppar hamnar i mottagarens blodplasma (där det finns antikroppar!).

Man måste alltså hålla reda på vilka antigen som finns på ytan hos röda blodkroppar från donatorn OCH vilka antikroppar som finns i blodplasman hos mottagaren!

Det här spelet lär ut det hela på ett bra sätt: https://educationalgames.nobelprize.org/educational/medicine/bloodtypinggame/

Hur bestämmer man blodgrupp?

För att minimera risken för kontaminering eller infektion rengjordes testpersonernas händer noggrant med handsprit. En steril, engångs-lansett användes för att ta ett litet blodprov genom ett stick i fingertoppen på varje testperson (se figur 2), varefter en liten mängd blod samlades för att bestämma blodgruppen. Därefter, pumpade testpersonen ut blodet med hjälp av sina andra fingrar (se figur 3). Tre droppar blod från testpersonen applicerades på ett objektglas (se figur 4), därefter droppades en droppe av antikroppslösning Anti-A, Anti-B och Anti-D (se figur 5 och 6) på varje bloddroppe. Efter appliceringen av antikropparna användes tre separata tändstickor för att blanda respektive antikropp (se figur 7), för att säkerställa en jämn spridning av lösningen. Efter några minuters väntan observerades resultaten, där förekomsten av agglutination(klumpbildning) indikerade blodgruppens typ. Slutligen antecknades resultaten om vilken blodgrupp varje testperson tillhörde (se figur 8). Exempelvis indikerar agglutination i fältet med Anti-A närvaron av antigen A, vilket innebär att testpersonen har blodgrupp A (se figur 9).  

 

 

Figur 1: Testperson kommer enskilt in till ett rum där blodprovet ska utföras  

 

Figur 2: Steril engångs-lansett används för att ta blodprov genom ett stick i fingertoppen 

 

 

Figur 3: testpersonen använder sina andra fingrar för att hjälpa till att pumpa ut blodet  

 

 

Figur 4: Tre bloddroppar läggs på objektglaset  

       

Figur 5: Antikroppslösningar A, B och D 

 

 

Figur 6: Antikropparna (1 droppe!) droppas på varsin bloddroppe 

 

 

Figur 7: Blandning av antikroppar och bloddroppe med hjälp av tändsticka . Obs! Ny tändsticka för varje blodsdroppe!

    

   

Figur 8: Agglutinationen indikerar testpersonens blodgrupp . Från vänster: anti-A, anti-B, anti Rh