Svalget, sväljning och matstrupen

Från Stockholms Läns Landstings temasidor om kroppen http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Matsmaltning-och-urinvagar/Matsmaltningsorganen/?ar=True

I munnen börjar nedbrytningen av maten

När man äter eller dricker något kommer födan först in i munnen. Både läpparna och kinderna innehåller muskulatur som tillsammans med tungan bearbetar maten och blandar den med saliv.

Golvet i munnen består av en muskelplatta som tungan vilar på. Taket består av gommen, som samtidigt bildar golvet i näsan. Gommens bakre del fungerar ungefär som ett segel som kan fällas bakåt och uppåt när man sväljer för att hindra födan från att komma upp i näsan. Längst bak på gommen hänger en flik som kallas gomspenen. Bakåt fortsätter munhålan i svalget. Hela insidan av munnen är täckt med en slemhinna som tål slitaget från födan.

 

I svalget korsas vägarna för mat och luft

Det hålrum som finns bakom munhålan och näshålan, och som fortsätter ner till matstrupen och struphuvudet kallas svalget. Här korsas vägarna för luft och föda. Svalgets översta del är täckt av samma slags slemhinna som finns i näshålan och bihålorna, medan den nedre delen har en mer motståndskraftig slemhinna för att tåla slitage från mat och dryck. I svalgets översta del mynnar de båda örontrumpeterna från mellanörat.

För att skydda svalget finns lymfkörtlar i form av halsmandlarna, svalg- och tungmandlarna. De bildar tillsammans en ring som skyddar ingångarna till luftvägarna och matsmältningskanalen mot infektioner.

En reflex startar sväljningen

När födan sönderdelats och når bakre svalgväggen med hjälp av tungans rörelser startar en reflex som leder till att maten sväljs ner. Det är känselmottagare i svalgets slemhinna som skickar signaler till sväljningscentrum i hjärnstammen. Impulser går sedan därifrån till svalgmuskulaturen som drar ihop sig växelvis som en vågrörelse. På så sätt förs födan nedåt mot matstrupen.

För att inte födan ska pressas upp i näsan lyfts gomseglet uppåt och bakåt samtidigt med sväljningen. När man sväljer lyfts också struphuvudet och tungbenet. Struplocket lägger sig då som ett skyddande lock över struphuvudet. Därmed hindras maten från att komma i fel strupe, det vill säga att komma ner i luftstrupen istället för i matstrupen.

sväljning 

En reflex gör att man sväljer maten. För att inte maten ska pressas upp i näsan lyfts

gomseglet uppåt och bakåt samtidigt med sväljningen. Struplocket lägger sig som ett skyddande lock över struphuvudet så att maten hindras från att komma ner i luftstrupen istället för i matstrupen (1).

Själva transporten av maten genom svalget och matstrupen sker genom att muskler drar ihop sig och slappnar av på ett regelbundet sätt så att vågrörelser pressar födan neråt till magsäcken (2-4).

Matstrupen transporterar födan till matsäcken

Matstrupen är formad som ett 25 centimeter långt rör uppbyggt av både tvärstrimmig och glatt muskulatur. Invändigt är röret täckt av en veckad slemhinna. Matstrupen ligger alldeles bakom luftstrupen, framför ryggraden och mellan lungorna i brösthålan. Matstrupen passerar genom ett hål i mellangärdet, som är en muskelplatta, och fortsätter vidare ner till magsäcken i buken.

Matstrupens viktigaste uppgift är att transportera maten från munnen till magsäcken. Under hela vägen till magsäcken fortsätter enzymerna från saliven att bryta ner födan.

Själva transporten sker genom att musklerna i matstrupen drar ihop sig och slappnar av på ett regelbundet sätt så att vågrörelser pressar maten neråt. Vågrörelserna brukar kallas för peristaltik och förekommer i hela mag-tarmkanalen. Från det att man sväljer tar det närmare tio sekunder för fast föda att nå magsäcken, men bara någon enstaka sekund för dryck.