Lab: Osmos i Växtcell



Syfte: Bestämma koncentrationen hos en koksaltlösning, vari halten vatten är densamma som halten vatten innuti en växtcell. En sådan saltlösning kallas ”en fysiologisk koksaltlösning”.


Utrustning: frukt/grönsak, kniv, bägare, saltlösningar av olika koncentration, märkpennor, linjal, våg


Teori:

 -Vet du inte vad osmotiskt värde är? -Inte osmos heller? Tjaa, det krävs förstås ett semipermiabelt membran för att förstå vad det handlar om….En lösnings osmotiska värde bestäms av hur ”osmotiskt aktiva” partiklarna som finns i lösningen är. Ju fler ”osmotiskt aktiva” partiklar, ju högre ”sug” efter vatten, ju högre osmotiskt värde….


Det semipermeabla membranet släpper ju inte igenom större molekyler (t ex proteiner), men däremot mindre molekyler som vattenmolekyler. Ju fler ”osmotiskt aktiva partiklar” som finns på ena sidan det semipermeabla membranet, ju större kraft driver vattenmolekylerna att färdas dit för att utjämna koncentrationsskillnaderna och ju större sägs det osmotiska trycket vara. Vattenmolekylerna följer diffusionslagen: ”Alla lösningar strävar efter utspädning”. Osmos är ju vattnets transport över ett semipermeabelt membran. En fysiologisk koksaltlösning är per definition en koksaltlösning med samma osmotiska tryck som det osmotiska tryck som finns inne i cellen. I en sådan lösning ( ”isoton”) kommer inte vatten att vandra åt något håll. Det råder balans!


Vi använder oss av växterna gurka, potatis eller squash, men det hade kunnat vara vilken frukt eller grönsak som helst. Hos människa ligger den ”fysiologiska koksaltlösning” på 0.9 %.


Gör så här:

  1. Skär ut fem stycken (så långa som möjligt!) ca 1 cm tunna ”McDonalds strips” och kapa dem så att ändarna blir ”raka”. Mät längden med en 1/2 mm noggrannhet, väg bitarna och notera konsistensen (på en skala, som går mellan 1-10).


  1. Fyll fem stora provrör till hälften med respektive saltkoncentrationerna 0%, 1%, 2.5%, 5%, och 10%. Märk provrören och stoppa ner de färdigvägda grönsaksbitarna.


  1. Efter ca 1 timme: Tag upp grönsaksstavarna. Torka av dem. Mät längderna. Väg bitarna. Notera konsistensen. Avsätt resultaten i tabeller och rita grafer!



Redovisa:

¤ Syfte

¤ Inledning med bakgrundsfakta

¤ Material & metoder

¤ Resultat (tre parametrar undersöks!, se exempel nästa sida)

¤ Slutsats

¤ Diskussion



Resultat, (exempel!):


Undersökning av parametern vikt:


lösningens salthalt

[%]

vikt före

[g]

vikt efter

[g]

Procentuell förändring [%]

0

1.0

0.8

-20 %

1

1.1

1.0

-9 %

2.5

1.05

1.1

+3 %

5

1.3

1.5

+ 15 %





relativ viktförändring [%]

Shape1

+20%

+15%

+10%

+5%

Shape2 0

-5% 1% 2% 3% 4% 5% salthalt [%, W/V]

-10%

-15%

-20%



Diagram 1: Den relativa viktförändringen hos potatisstavarna i olika saltkoncentrationer. Enligt ovanstående graf motsvaras potatiscellernas ”osmotiska tryck” av en koksaltlösning på 1.4% .



Gör sedan liknande tabeller och grafer för övriga parametrar. Kommentera och diskutera eventuella avvikelser. Tänk vetenskapligt! Vad gäller konsistensen kan man göra en egen ”konsistensskala” från 1-10 för att kunna kvantifiera (räkna ut) de procentuella förändringarna för denna subjektiva upplevelse!


konsistensskala:

10= MYCKET hård konsistens

5 = normal konsistens

1= MYCKET mjuk konsistens